Sejour i Japan 2.1

Vi hyrde en bil. Pappa körde och jag var livrädd. Vänsertrafik: not my cup of tea if ya know whaa mean...

Från Sendai via Shiogama och Matsushima till Morioka (som förövrigt låter som det tagit ur Sagan om ringen; "och Frodo fortsatte, svag i sinnet, sin vandring mot Morioka")

 Upp till Shiogama helgedomen var det världens längsta trappa. Tror säkert jag överdriver, men NEJ inte idag! Den var lång. och brant. Andfåddhets-skalan:hostar blod(skoja), nej men det var jobbigt(för den otränade) De japanska, gammal, små kvinnorna knatade självklart upp utan att ens visa tecken på fysisk ansträngning.

Väl uppe, var det så rofyllt!!! Helt tyst! Och helgedomen var omgiven av en "Totoro"-skog av enorma, levande(?) träd. Vill man inte bara bo och ha det så här lugnt hela livet, egentligen? Ändå åker man till stökiga städer och går på trånga konserter.

 Käkade lite ostron, squid, pilgrimsmussla och andra frukter ur havet för inga pengar alls. Got to love japanska landsbygden!!!!

 Pappa beställde även in en liten delikatess till sig själv. "En död snopp" som mamma ville beskriva det. Var mor har sett döda könsorgan någonstans ligger inte i min vetskap. Vi satt alla tysta, på helspänn med blicken fixerad när pappa skulle ta en tugga av... ja, vad det var kommer vi nog aldrig få reda på. Han var högst osäker på vilken del av "snoppen" han kunde/skulle äta, men han testade några olika delar av den. Han utvärderade den som lite besk med en smak av havssalt.

Vi spanade lite på skärgården som ligger utan för Matsushima. Vacker som en dag.

 Det var svårt att förstå, att för snart två år sedan rusade en mur av vatten  in här som drog med sig och ödela ALLT i sin väg. De enda spår jag kan hitta från då, är några fotografi i fönstret på en kiosk som visar kaoset efter vågen 2011, annars verkar allt återställt...